2016-09-27

5 juli-podden 19: Benåda Chelsea Manning! Plus mer om EU:s webcensur, TTIP, CETA och Facebook.

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Dags att starta en kampanj för att benåda visselblåsaren Chelsea Manning! Ödesveckor för TTIP och CETA. EU-kommissionen döljer viktiga dokument om webcensur (Joint Referral Platform). Och så kommenterar vi Facebooks agerande i fallet napalmflickan.

Med Karl Andersson och Henrik Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Decentralisera mera!


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Min poäng är att ökat lokalt självbestämmande är positivt. Det ökar möjligheten att beslut fattas som passar befolkningen bättre och att besluten i sig blir bättre. Det skapar ett stabilare samhälle som undviker centralstyrningens »single points of failure«. Det blir mer demokratiskt, i en djupare mening. Det ökar människors frihet."

2016-09-26

Följ presidentvalsdebatten i Radio Bubb.la


I natt kl 03 sänder Radio Bubb.la direkt med anledning av den amerikanska presidentvalsdebatten.

Länk »

Benåda Chelsea Manning!


Nybloggat på HAX.5JUly.org:


"Chelsea Manning has contributed to transparency and democracy. She has made the American people aware of what is really going on in its name. She has exposed lies, disloyalty, falseness, and two-facedness. She ought to be given a medal, not a prison sentence."

Brittisk politik: Se upp för Corbyn

Trots att stora delar av brittiska Labours parlamentsgrupp och partiets skuggregering revolterat mot partiledaren – Jeremy Corbyn – har han nu fått förnyat förtroende. Detta efter en medlemsomröstning.

Man kan tycka att Corbyn är en vänstertok och företrädare för en socialism som sedan länge passerat sitt bäst-före-datum. Men jag tror att det kan vara ett misstag att undervärdera honom.

Vi lever i omtumlande tider. I hela västvärlden har det politiska etablissemanget problem med sin trovärdighet. Allehanda populister skördar framgång. Olika slags radikala idéer stöds i något som kan liknas vid en allmän trotsighet.

I politik i allmänhet och brittisk politik i synnerhet har väljarna en tendens att med tiden tröttna på sina politiska ledare – även om de för en rimligt vettig och framgångsrik politik. Och i Storbritannien har konservativa Tories och högersossarna i New Labour haft makten under överskådlig tid. Det vore knappast förvånande om väljarna börjar se sig om efter något annat.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Labour i nästa val går fram med en radikal, populistisk, socialistisk plattform. Jag skulle inte heller bli förvånad om det kan slå an en sträng hos breda grupper av väljare.

Visst, det vore förfärande. Men helt i linje med vår tids politiska dramaturgi.

Helgens Radio Bubb.la



Soundcloud » | Radio Bubb.la » | Finns även på iTunes

"Dagens radio bubb.la avhandlade bland annat kris på sjukhusen i Stockholms läns landsting efter datorhaveri, 27-årig webbutvecklare med högskoleexamen, fast anställning och spetskompetens utvisas, påve Franciskus menar att skvaller- och skrämseljournalistik är att likställa med terrorism, syrisk invandrare i Björneborg startar papperstidning på arabiska och drömmer om statligt stöd samt förbannad digitalmediafeminist känner sig mobbad, skriver brev till Alice Bah Kuhnke. Sändningen inleddes med en dikt från Klot-Johan och avslutades med ett lyssnarbrev från Houston, Texas."

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

2016-09-25

Den stora europeiska oredan och ryssen


Det är egentligen rätt enkelt. Ryssland ökar sitt geopolitiska inflytande genom att skapa förvirring och oreda i Västeuropa. Det behövs inte ens någon egentlig plan – rykten, konspirationsteorier och desinformation får snabbt eget liv. Och det finns gott om krafter som (medvetet eller omedvetet) spelar Moskva i händerna.

Det forna Östeuropa vimlar av politiker som var kommunister under Warszawapakts-tiden och sedan snabbt sadlade om till att utge sig för att vara något slags liberaler – för att på senare tid ofta glida in i en konservativ, nationalistisk och allt mer auktoritär idévärld.

Tyvärr finns det även tidigare frihetskämpar – som kämpade mot Sovjetförtrycket med sitt eget liv och sin egen frihet som insats – som med tiden glidit in i det riktigt, riktigt reaktionärt konservativa lägret. Det känns som om de inte lärt sig något av ens sin egen historia.

Många i dessa grupperingar (som Ungerns Orban) säger rakt ut att de är motståndare till liberal, västerländsk demokrati. Vissa av dem säger dessutom att de ser det allt mer auktoritära Ryssland som en förebild.

Somliga nationalistiska partier, som franska Nationella Fronten, får till och med delar av sin finansiering från Ryssland.

I Europaparlamentet är de ryska kopplingarna tydligast i gruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF) som leds av Marine Le Pen. Men det finns även sådana kopplingar i gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa (EFD2) som leds av Nigel Farage. I denna grupp ingår även SD.

Samtidigt som Le Pen är nationalist med närmast fascistiska drag är Farages resa en annan. Från början var UKIP snarare att betrakta som ett frihetligt missnöjesparti, med EU-kritik överst på dagordningen. Men som så många andra upptäckte Farage att det finns många röster att hämta med ett främlingsfientligt budskap...


Allt detta i ett läge där EU blir allt mer byråkratiskt, allt mer centralstyrt, allt mer klåfingrigt och allt mindre demokratiskt. Den EU-skeptiska opinionen är betydande i många medlemsstater, större än vad vi svenskar vanligtvis känner till.

Lägg till detta ovanliga politiska tillstånd (det spanska valkaoset, den tyska storkoalitionen, den svenska parlamentariska situationen), eurokrisen, flyktingkrisen, sviktande europeisk konkurrensförmåga, låg tillväxt, en tilltagande misstro mot etablissemanget och då inte minst mot media. Detta är ett getingbo.

Mycket är helt och hållet de europeiska politikernas eget fel. Så i denna kaosartade (eller möjligen metastabila) situation behöver Ryssland inte göra mycket för att destabilisera Västeuropa ytterligare. Man finansierar delar av "extremhögern". Man sprider desinformation och motstridiga uppgifter, mest i syfte att försvaga genom att förvirra. Och man spänner sina militära muskler.


I delar känns situationen igen från historien. Ofta var inställningen till 30-talets Tyskland rätt lik den vi i dag har till Ryssland.

Nu tror jag faktiskt inte att Putin är så tokig att han skulle gå i fullt krig med Nato och Västeuropa för sakens egen skull. Men det finns annat som kan driva honom i den riktningen.

Även om Ryssland är på väg att bli allt mer auktoritärt, så finns det god grogrund för protester. (Sådana förekommer redan, även om de som regel ignoreras av media här i väst.) Dessutom är ekonomin urusel och de ryska buffertfonderna urholkas snabbt. Den rövarekonomi som trängt undan en fungerande fri ekonomi håller på att göra Ryssland industriellt handikappat. Landet har mycket stora problem.

Vilket leder till att Putin blir allt mer trängd – och trängda människor kan vara oförutsägbara och farliga. En öppen konflikt med väst kan handla om att tillfredsställa den ryska hemmaopinionen, snarare än om reella militära eller geopolitiska förhållanden. Och det är ju inte som att det saknas omfattande krigsretorik i dagens Ryssland.

Min gissning (som mycket väl kan vara fel) är att han dock nöjer sig med att bidra till det (till stor del självförvållade) kaos som präglar EU. Ett svagare Europa ger ett starkare Ryssland, helt enkelt.


Det tragiska i allt detta är att EU:s ledare är en central del av problemet. De ser inte unionen som ett projekt för frihandel och fri rörlighet – utan snarare som en politisk arena där de kan få utlopp för sina egna illa genomtänkta projekt och sitt eget storhetsvansinne.

De har fått varningssignaler: Extremhögern blir allt starkare i Europaparlamentet. Det blev en Brexit. Länder som Ungern och Polen håller på att glida bort. Det är inte otänkbart att Le Pen blir president i Frankrike. Högerextrema partier växer i de nationella valen.

Men EU:s politiker vägrar att dra några rimliga slutsatser. Istället fortsätter de som om inget har hänt. Och då kommer den nuvarande utvecklingen bara att fortsätta. Europa går mot kaos – och det ryska inflytandet över vår del av världen ökar.

En liberal, EU-kritisk reformagenda är kanske det enda som skulle kunna rädda EU. Men någon sådan tycks inte finnas på dagordningen. Istället låter EU:s liberaler så här...



Youtube »

2016-09-24

Har "Sverigevännerna" gått och blivit Moskvas nyttiga idioter?


Under delar av 80-talet ägnade jag mycket tid och kraft åt att kämpa mot kommunismen. Förtrycket fanns i vår omedelbara närhet, man träffade människor som flytt och om man ville se eländet på nära håll (vilket vi flera gånger gjorde) – då var det bara en tåg- och båtresa bort.

Kalla kriget var en tid då vi fick se mycket propaganda, desinformation och infiltration från Sovjetisk sida. Och förtryckets nyttiga idioter var som regel svenska vänstergrupper (från VPK och vänster ut) som villigt och entusiastiskt var en del av kommuniststaternas maskirovka.

Även den svenska socialdemokratin hade ett känsligt och besvärande förhållande till socialismen i sydost.


I dag är östsatskommunismen ett bleknande minne. De flesta av Warszawapaktsländerna är i dag fria och Sovjetunionen har kollapsat.

Ryssland har dock fortsatt på en totalitär väg, kombinerad med en rövarkapitalism som inte har något gemensamt med en rimlig, fri ekonomi. På senare år har vi dessutom sett en ökad rysk militarisering och ett allt mer aggressivt militärt beteende.

Dagens ryska beteende påminner på många sätt om hur det var på Sovjetunionens tid.


En del saker är samtidigt nya. Förr var det vänstern som var Moskvas medlöpare. I dag är det nationalister och främlingsfientliga, i det som något slarvigt kallas extremhögern, som går Putins ärenden.

Speciellt gäller detta ute i Europa. Emellanåt uppstår även situationer där man kan undra var de svenska nationalisterna egentligen har sina sympatier. Det finns inte sällan skäl att ana att de har nära kopplingar till ryska intressen. Som till exempel nu senast, med Putilov-affären.


Kommunismen har ersatts av Putinismen. Och de västeuropeiska medlöparna har flyttat från vänsterflanken till de nationalistiska grupperingarna. Ändå känner jag mycket väl igen situationen. Även om mycket av opinionsbildningen i dag har flyttat från tidskrifter och torgen till internet, så bär den Moskvas kännetecken. Även om sakfrågorna i dag är delvis andra, så känns mönstret mycket väl igen. Allt är nytt, inget har förändrats – typ.

Det som förbryllar mig är att Europas nationalistiska krafter hamnat i den ryska björnens grepp. Ryssland är ett militärt hot. Ryssland tillhör en helt annan kulturkrets än Västeuropa.

Rimligen borde "extremhögern" ha svårt för Ryssland. Men jag antar att den har gått i något slags tankefälla om att fiendens fiende kan tänkas vara din vän. Vilket i så fall är en grov missbedömning.

Att Kreml odlar sina kontakter med dessa krafter har ett enda syfte: Att destabilisera våra länder.


(Ett meddelande till whataboutisterna: Att de västallierade ställer till det i arabvärlden är förvisso tragiskt. Att USA håller på att förfalla vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter är förfärligt. Men det är inget försvar för ett allt mer aggressivt Ryssland.)

2016-09-23

Vi måste protestera när EU inskränker våra fri- och rättigheter!


Nybloggat på HAX.5July.org:


"Sadly, this is typical for how the EU apparatus works. Democratic principles and core values are brushed aside. Rule of law is disregarded. Human and civil rights are ignored. And they usually get away with it."

Svenska folket skulle vinna på att slappna av en smula


Läs min senaste text hos Mårtensson:


"Ett samhälle som visar att det litar på individen och som ger henne frihet och ansvar för sitt eget liv är ett samhälle som står bättre rustat att möta utmaningar, hantera problem och bygga långsiktig hållbarhet."